Vad är pilgrimsfärd? Eller hur kort kan en pilgrimsupplevelse vara?

Jag är säker på att var och en av er har ställt er själva denna fråga.

Min favoritdefinition kommer från en avhandling av Sarah Marlene Pali och lyder ”En pilgrim är någon som går och någon som söker.”

När jag var ute på min dagliga promenad i skogen här utanför dörren i går kom jag att tänka på den här frasen igen. Himlen var mulen, det verkade knappt bli ljust, avlövade träd, stora pölar, världen var svartvit och dimmig.

Efter en kort stund ändrades mitt fokus när jag hittade intressanta spår på stigen, en snabb sökning på WWW, det var grävlingsspår som jag aldrig medvetet hade sett förut. Jag dröjde mig kvar vid den stora vattenpölen och utforskade spegelbilderna, molnen, grenarna …, jag såg mycket tydligare i spegeln än i det direkta mötet. Nu väcktes min upptäckarglädje, min barnsliga syn på omgivningen. Jag tittade närmare på träden och såg plötsligt former och vackra strukturer i de knotiga grenarna. Och det slog mig att december, med sitt lugn och sin tystnad här ute, är en underbar månad för en kort pilgrimsvandring.

Jag är alltid på utkik. Även om jag har hittat många svar under tiden, berörs jag ofta av frågor om nästa steg, om vad som är sant, om en essens. Och ofta hindrar mina egna övertygelser eller uttalanden från människor mig från att förverkliga mitt verkliga jag. I naturen verkar det vara ganska enkelt. En lönn är en lönn och en ek är en ek, det kan man se även utan att träden har löv på sig.

Palm 121 är välkänd bland pilgrimer. 

En sång om pilgrimsfärd. Jag lyfter mina ögon mot bergen. Varifrån kommer hjälpen? Min hjälp kommer från HERREN, som har skapat himmel och jord.

Han låter inte din fot glida, och den som håller dig sover inte.

Se, Israels väktare sover inte och slumrar inte.

HERREN bevarar dig; HERREN är din skugga över din högra hand,

så att solen inte kan genomborra dig på dagen eller månen på natten.

HERREN bevare dig från allt ont, han bevare din själ.

HERREN bevare din utgång och din ingång från och med nu och för evigt!

Nu är det en sak om bergen i Pommern. Men på den här korta promenaden möttes jag av en hjälp och en glädje från landskapet, en glädje att vara som Gud avsett att jag ska vara och att släppa det som inte tillhör mig, precis som träden har släppt sina löv.

För mig var den här vandringen definitivt en pilgrimsfärd. Vad har du för tankar om detta? Skulle du vilja dela med dig av dina erfarenheter till vår pilgrimsgemenskap? Kanske vid nästa pilgrimsträff eller i ett kort blogginlägg. 

/Sabine Petters